De gröna systrarna Hedin

Jag har hört om en speciell resa som Ove gjorde till Rumänien?

Systrarna skrattar och tittar på varandra.

Helena: Jag vet inte om vi vågar berätta det. Pappa är ju inte i livet, men det kan finnas andra som kan råka illa ut.

- Äh, säger Carina. Det vågar vi. Det finns med i jubileumsboken även om inte hela sanningen står där. Och det var ju andra tider då.

- Det var under 90-talet. Pappa och en annan representant för J-Södra skulle åka till Bukarest för att köpa tre rumänska spelare. De hade hoppat av från Rumänien i samband med en match mot Örgryte, och nu ville de stanna kvar i Sverige.

- Problemet var att den rumänska klubben ville ha kontanter - dollar skulle de ha dessutom. Det var naturligtvis olagligt att föra in pengar i Rumänien, så de sydde in kontanter i fodret på kavajerna och rockarna.

Tyvärr kom de inte överens första gången och fick åka till Rumänien en andra gång. Då var vi riktigt nervösa hemma, även pappa var rädd. Rumänien var inte det säkraste landet. Det hade beväpnade vakter och det fanns kulhål i byggnaderna.

Affären gick som väl i lås under andra resan.

Tog pappa med er på matcherna när ni var små?

- Det gjorde han. Vi satt alltid med honom på Vallen och åkte med honom i supporter eller spelarbussen till bortamatcherna. Mamma sydde små gröna klänningar och sjaletter som vi hade på oss. Jag minns att vi tyckte spelarna var gamla, säger Carina och skrattar. Men vi måste ha skött oss för vi fick alltid åka med, och så satt vi där och sjöng på J-Södra-sånger.

- Det var på bussen vi blev Södraiter, om inte innan, säger Carina.

- Vi hade väl ingen chans att bli något annat, säger Helena och båda skrattar

Vi gick på alla hemmamatcher, minns systrarna och sjöng sånger. Även vår bror Charlie, som är betydligt yngre än oss, var med då.  

Har ni själva spelat fotboll?

Carina: Jag spelade fotboll i BSK (Bankeryd), vi växte upp där. Jag spelade även handboll.

Helena: Nej, jag har inte spelat fotboll, men däremot höll jag på med gymnastik.

Helena berättar om sin karriär inom gymnastik där hon tränade i stort sett alla dagar i veckan, och kom hela vägen till landslaget i rytmisk gymnastik. Men en fotbollsmatch hann hon även med, minns systrarna, då Carinas lag saknade en spelare.

- Jag var ytter och sprang upp och ner på kanten,  berättar Helena. Det var hela min fotbollskarriär, en match!

- Du gjorde nog varken till eller från, fyller Carina i och skrattar. Mest från.

Hur ofta går ni på Södra idag?

Carina: Jag ser i stort sett alla matcher och går på alla hemma. Sen kanske man inte är lika engagerad som under åren Fredric (Fendrich) spelade. Men jag missar inte någon match om vi inte är iväg.

Helena missar väldigt sällan någon match hon heller. Ett tag var hon även involverad som massör för herrlaget, och var med i några år innan Södra gick upp i allsvenskan. 

Systrarna är inte aktiva i föreningen idag, mer än på  läktaren. Brodern Charlie bor i Stockholm numera, men han har ett lika grönt hjärta som oss, berättar Helena.

Hur reagerar ni vid förlust?

- Beror på hur matchen varit, säger Helena. Man blir deppig och ledsen, men ältar det inte speciellt länge.

- Det är en helt annan känsla nu när Fredric inte spelar, berättar Carina. Man släpper en förlust ganska snabbt nuförtiden och går vidare!

Både blev däremot ledsna när Södra åkte ur Superettan och konstaterar att nedflyttningen till division 1 fortfarande sitter i.

- Fast man slutar inte heja på sitt lag för det, konstaterar Helena.

- Nej, man kan inte vara medgångssupporter! säger Carina och lägger till: Och nu kan vi börjat heja på Aberdeen också när Jimmy Thelin blivit tränare där!

Vad har ni för starkaste Södra-minnet?

- När vi gick upp i allsvenskan, säger Helena och Carina håller med.

Carina: Jag har några stycken. Fredrics första inhopp i A-laget, det var under Olle Nordins tid. Fredric var 16 år då och kom in i typ 87:e minuten. Han hade värmt upp hur länge som helst innan han äntligen fick hoppa in. Sedan var det stora tifot som Fredric fick när han slutade ett annat otroligt fint minne.

Slutligen: Hur går det för Södra år?

- Drott och Tannus behöver komma tillbaka, de unga behöver rutin, konstaterar Helena.

Carina: De hänger kvar, på grund av viljan och ett grönt hjärta. De kan behöva mer spelare dock.

Båda tror att Södra blir ett mittenlag. Plats nummer nio, de kommer inte vara med i toppen.

***

Med det tackar jag systrarna Hedin som jag träffade på Odensberg i sol, regn och blåst. Det blev många härliga historier och hjärtliga skratt.